Musikalen
Jag sitter med penna och ansökningsblankett framför mig och stirrar ängsligt på ordet "Musikal". Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag skriver på och lämnar in blanketten finns det en stor chans att jag skämmer ut mig riktigt ordentligt(som vanligt). Men om jag låter bli, finns risken att jag ångrar mig. Jag känner hur temperaturen stiger genom kroppen. Jag biter ner naglarna tills de knappast finns kvar och kollar runt omkring mig. Där sitter kompisar och klasskamrater i lugn och skriver på pappret utan att ifrågesätta någonting. Det är självklart att de ska vara med. Vad har de att frukta? Medan jag, med otrolig beslutsångest, lägger huvudet i händerna. Min kompis Johanna insisterar att jag skickar in blanketten nu och om jag ångrar mig så kan jag tacka nej senare. Men i samma ögonblick föreställer jag det hånfulla leende som kommer svepas över min musiklärares ansikte när hon ser mitt namn på ansökningsblanketten. Jag intalar mig själv att det hela är en riktigt dum idé som jag kommer att ångra, men jag lyckas ändå inte lämna ifrån mig blanketten. Istället lägger jag huvudet ner på bordet och rullar pennan sakta fram och tillbaka. Musikal eller eget arbete?
